Att sälja ett radhus.

De senaste två månaderna har det sett ut ungefär så här en vanlig vecka hemma hos oss:

Telefonen ringer i början på veckan:
- Hej det är Birgitta på Fastighetsbyrån nu har det ringt några nya intressenter, kan vi ha visning på ert radhus i veckan.
- Javisst säger jag med klämkäck röst för vad annat ska jag säga vi måste ju bli av med vårt radhus, NU!

Dagen för själva visningen tillbringar jag i ett stort och då menar jag STORT städstress. Har jag tur så kan jag lämna bort sonen några timmar annars får jag muta med TV, leka med vatten i diskhon eller något annat som han gillar för att han inte ska dra fram det jag precis har städat undan.
Har jag ännu mera tur så sover den lilla några timmar i alla fall och då kör jag stor racet, plocka undan, dammsuga, torka golv, skura badrum, diska, plocka bort leksaker på golvet igen tills jag är alldeles svettig.
När klockan börjar närma sig utsatt visningstid slänger jag på mig och barnen kläderna och lämnar ett super rent hem. Idag var vi dock hemma under visningen då spekulanten mest ville se trädgården i ljus. Mest, det betyder inte att jag slapp undan städracet inne, nej en liten titt ville hon ju ta inne också. även en liten titt kräver stora städracet.
Efter visningen går luften ur mig och jag blir så trött. Ja ja veckans visning är avklarad nu är det bara att vänta på att Birgitta ringer och säger att det har kommit till några ytterligare intressenter som vill komma på visning. Tänk om hon skulle ringa och säga att vi faktiskt har fått en köpare på vårt radhus. Nej det skulle aldrig gå vad skulle jag då göra i veckorna, hemmet skulle förfalla och samtidigt skulle det vara så skönt.

Håll tummarna för oss så att vi äntligen blir av med vårt lilla radhus så att jag får lite frid innan jag blir totalt utmattad av detta städande.

http://vitudden.blogspot.com/2008/09/fotat-och-klart.html